När en person flyttar in i ett stödboende är det sällan bara den enskilde som berörs. Runt omkring finns ofta föräldrar, syskon, partner eller vuxna barn som burit oro under lång tid. Att en närstående får en trygg plats att bo på är för många anhöriga en lättnad som är svår att sätta ord på. Samtidigt väcker det nya frågor, och det är just anhörigperspektivet som lätt hamnar i skymundan.
Många anhöriga har levt länge med ständig beredskap. Man har ringt, påmint, skjutsat och legat vaken. När någon annan tar vid, dygnet runt, kan det kännas ovant att släppa taget. Ändå är det ofta då något viktigt sker: man får möjlighet att vara anhörig igen, inte samordnare eller vårdare.
Från ständig oro till delat ansvar
Ett bärande skäl till att en placering kan lätta trycket är bemanningen. När det finns personal tillgänglig hela dygnet vet man att någon är närvarande också nattetid, då oron för många är som störst. Ett exempel är Gullmarsgården i Uddevalla, vars korttidsboende har tolv platser och bemanning dygnet runt. För en anhörig betyder det att ansvaret inte längre vilar på en enda person.
Det handlar inte om att kliva åt sidan, utan om att dela ansvaret med någon som har kunskap, rutin och tid. Relationen mellan anhörig och boende kan då få återgå till att handla om närhet snarare än logistik.
Förtroende byggs över tid
För att en anhörig ska kunna landa i tryggheten krävs förtroende, och förtroende byggs inte på en dag. Det växer fram när man märker att personalen känner igen ens närstående, minns detaljer och möter honom eller henne med respekt. Kontinuitet i personalgruppen spelar därför stor roll även ur ett anhörigperspektiv – samma ansikten över tid gör det lättare att känna tillit.
Som anhörig kan det vara klokt att tidigt ställa öppna frågor till verksamheten. Några som ofta ger en tydlig bild:
- Hur ser en vanlig dag ut, och vilka rutiner finns?
- Hur och hur ofta hålls kontakten med anhöriga?
- Hur arbetar ni med delaktighet och den boendes egna önskemål?
- Vem vänder jag mig till om jag har en fråga eller en oro?
Svaren säger ofta mer om en verksamhets hållning än vad en broschyr gör. Hos Gullmarsgården beskrivs ledorden gemenskap, glädje och godhet, och den sortens värdegrund märks först i det dagliga bemötandet.
Att hitta sin egen roll
En placering förändrar också den anhörigas vardag. Plötsligt finns tid och kraft som länge gått åt till oro. Många beskriver blandade känslor – lättnad, men också tomhet och ibland skuld över att känna lättnad. Det är mänskligt, och det är värt att tala om, gärna med andra i liknande situation eller med personalen.
Den friska relationen mår ofta bra av att man får vara just familj igen. Att hälsa på, ta en promenad eller dela en måltid utan att samtidigt behöva hålla koll på mediciner och tider. Ett gott stödboende bjuder in anhöriga i lagom mån, med respekt för den boendes integritet och självbestämmande.
Att ha en närstående i stödboende är sällan okomplicerat, men det kan vara början på något lugnare för alla inblandade. Den som vill veta mer gör klokt i att kontakta en verksamhet som Gullmarsgården direkt och fråga hur de ser på samarbetet med anhöriga.